Fick precis reda på att en väns vän har gått bort i cancer, lika ung som oss och med två barn som mej...visste inte alls vem denna personen var eller vems hans anhöriga är, men tanken finns där ändå för dem.
Tanken kommer...hur skulle man själv klarat av den situationen, då fylls mitt bröst av något som jag väldigt få gånger känt...ångest?? vet inte men en sak vet jag, det är inget jag vill uppleva på riktigt eftersom det antagligen då skulle kännas såååå många gånger mer än nu...
Sånt här gör att andra små saker försvinner, små saker spelar ingen roll längre, men så sa min vän en väldigt sann sak, livet går vidare och snart så är det de små sakerna som spelar roll igen, små sakerna har kommit tillbaks...tills nästa hemska grej händer...tar de nånsin slut?
Iallafall så finns tankarn där för er som har de rikigt tungt just nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar