Gratis e gott :D

Kika in här alla scrapvänner...missa inte chansen att vinna!

"Och en slank han dit..."

"..och en slank han hit...och en slank han ned i diket..
"Kanske dröjer det inte så länge tills jag kan sitta på egen hand, men just nu är det mamma o pappa som är den stora supporten, beredd att rädda mig från sittande till plötsliga djupdykningar mot det mjuka underlaget. Stadig i ryggen är jag men det där med balans, det är lite klurigt, men roligt, när jag faller så skrattar jag, det kittlar lite i magen...

Koncentration på hög nivå...

Lurigt...

Känner att det inte går åt rätt håll!

..å faller :)

//Noah

å vad är chanserna?? men man måste ju försöka!!

Chans att vinna pyssel grejer???

Kika in här!

Äntligen!!

åh åh åh..e så glad!

Nästan alla runt omkring mig, vet hur ja haft svårt att bestämma mig för, vad ja ska välj att färglägga mina stämplar med...ja har gått å vankat av å ann hela tiden...akvarellpennor, distress dynor...distressink i refill...vanliga bruschables...

Men så gick ja in på tradera nyss, fick se dessa...distress ink refiller, dom stod i 32 kronor...trodde inte att dom skulle hålla sig där...eftersom dom e dyra...googlade runt lite å hittade dom billigaste för 39 utan frakt, tänkte att ja lika gärna kunde sätta maxbud på 39 eftersom dom va oanvända...å så fick ja dom!!!

13 st oanvända för 39 spänn allihop...så nu har ja liksom bestämt mig... :-D

måste man ju vänta några dagar innan dom kommer ju...så nu blir de inga julkort på ett par dar...

Ne nu ska ja slappa framför "Ensam mamma söker" med all reklam hihi

Missat mycke!!

Så vad har hänt sen sist??

Noah har börjat åla..haha ser så himla roligt ut...

Siktar in sig på målet...

Förbereder krypställning...

Går kanske inte riktigt som man tänkt sig...

Men jag kom ju dit jag ville ;-)

Har tagit tillvara på ALLA soliga höstdagar, har passat på när vi båda vart lediga...

Picnic...för alla även Noah under alla täcken ;)

Alvin hittade en gren att rida på (man förstår ju att han går i mammas fotsteg ;)..)

Sen var det lite vila som gällde...

i ungefär 3 sekunder...sen var de fart igen..yrvädret..

Alvin och jag passade på att plocka massa fina löv å annat för å göra lite höstmyspyssel...blev rätt så fint :)

nu e de nana dax för Alvingubben...får bli mer uppdatering senare om ja orkar!!

Pöss

Jag ska nog vara deppig för att prestera!!

Jag blev trött på att undra och fundera, och tog tag i de jobbiga å nu e de löst...eller ja iallafall till hälften, den andra biten skiter jag i...vill inte ödsla mer tid och energi på människor som inte verkar ha hyfs i kroppen! Så de så!!!
Men när de e jobbigt så för det nästan alltid nåt gott med sig, vissa människor kliver fram och man ser plötsligt denna person i ett annat ljus...de gillar jag :-)

Detta lilla kort har blivit till i all röra iallafall...ett kort till min ängel i vardagen...systeryster...

Och det lilla albumet med små tankar i var ju såklart till henne :-)

Gillar dom här mappkorten riktigt mycket, passar perfekt att lägga små gottiga saker i ;-)

Inge bra dag :-(

Ida e de ingen bra dag, Alvin e sjuk å gnällig ja e trött å gnällig, Hans känner sig hängig igen å Noah e oxå förkyld...

å så har de hänt massa annat me...deppig blir ja av tjafs!!!

Johanna!

..å alla ni andra med såklart!

Nu kan du se alla bilderna å i större format, lite längre ner på sidan :-D...å då menar ja inte slideshowen utan ett album.

Vassego!

Heldag..

Lämna Alvin på dagis, in å träffa Anna i Kungälv, simma med Noah kvart över tolv, hälsa på mormor, gå till synsam, andra små ärenden å sen träffa Milli å Frida för å prata FEST :-)

Blir en heldag för stackars Noah som bara hänger med på ett hörn...gissa vem som kommer vara slut...både han å ja gissar jag :-D

LIlle Lukas...

Har försökt skriva detta hela veckan...därför har de vart lite torka i bloggandet ett tag...men jag gör ett försök...


Måndag kväll och jag var på en höstfixarkväll på Alvins dagis, tog upp telefonen för att kolla klockan och såg att jag hade missade samtal från Pappas mobil hemifrån och även från mammas och pappas...de knöt sig i magen, stirrade bara på telefonen och hajade till när den plötsligt ringde...de var mamma, hon frågade vad jag gjorde ocvh om jag snart var på väg hem...jag hörde att nåt var fel...jag frågade varför hon undrade och hon fick snabbt fram att min häst var sjuk...jag blev lättad...det vara inte Hans...


Jag packade in oss i bilen och åkte hem.
Hans mötte mig på gården, förstod att det var allvarligt när jag såg hans min, frågade hur det var med honom och han svarade: "han ser ut att må ungefär som jag gjorde i onsdags. Han blöder näsblod med"...

Jag stannade upp och insåg att jag tänkt hela tiden att det antagligen "bara" var fång eller nåt sånt, men näsblod...då var de allvarligt. Snabbade mig in och bytte om, saktade in när jag närmade min stallet...förberedde mig...men jag kunde tydligen inte förbereda mig tillräckligt, där inne stod inte Lukas, utan ett skal av en häst. han var helt olik sig själv, ansiktet var insjunket och gropigt han andades häftigt, blödde och svettades kraftigt. Boxen var nedblodad upp på väggarna och han vacklade omkring där inne, utan nån balans och gjorde sig illa på det mesta. Hade svårt att förstå...så sent som halv tre hade jag sett honom vandra lugnt omkring i hagen...och nu fyra timmar senare ser man detta...



Vetrinären var på väg...jag passade på att tempa honom..ingen feber...konstigt med svettningarna...lång väntan på vetten...ringde Lisa, detta var hennes favorit häst...hörde hur orolig hon blev...kommer han inte snart??...nu kom en bil...



Han klev in tittade, lyssnade, frågade, busvisslade, skrämde honom, viftade framför ögonen, bad oss att gå ut med stackaren, han såg ut som en full häst, han hängde på pappa och kunde knappt stoppa sig själv när han skulle stanna...han bad oss ta in honom igen.

Väl inne tittade han på oss och sa: "Jag vet inte vad detta är"...min oro förändrades...lilte hopp kom men så såg jag på Lukas igen och innerst inne förstod jag att detta inte kunde gå...

Vetten ringde en kollega, chefsvetrinären på Skara, han kom tillbaks å sa: "Jag ska inte ge falskt hopp, ni verkar ju vara vettiga och lugna människor, vi tror att han fått en hjärnblödning"



Iskall och samtidigt svettig och ett bankande hjärta...detta kommer inte att gå...väntade på tårar..men de kom inga...



Han konstaterade att han var blind, döv och reagerade inte på smärta, ingen aptit men han drack...pga det ville han ge honom en chans för dom trodde ju bara på en hjärnblödning för ingen av dom hade sett såna här symtom innan. Han gav honom dubbel dos av kortison och antiinflamatoriskt, ifall de var nån bakterie på hjärnan eller så...nu var det bara att vänta till morran, var han bättre då så fanns de en chans, 25% ville han ge honom om han klarade natten och blev bättre, inga bra odds...



Ringde Lisa och Annika och berättade, Lisa blev jätte lessen...Annika bestämde sig för att komma hit...hon såg förskräckt ut när hon kom...jag hade blivit van tror jag...



Vid tio gick jag in, la mig och somnade efter en stunds tankearbete...var ju så trött efter veckan som gått och visste att klockan stod på halv två...

Efter några timmars orolig sömn ringde klockan och till en början fattade jag ingenting, varför ringer den nu?? Kom snabbt på, och klev upp med en klump i magen...vad skulle jag mötas av nu? Kanske låg han och var död..kanske kämpade han för sitt liv...jag hoppades på att han var död...för hans skull, det var inget värdigt för en häst att ha de så. Innan jag ens öppnat dörren hörde jag hans andetag...ännu värre nu...jag öppnade dörren och tände, han låg ner och kämpade, fick ett ryck innan jag ens kommit in till honom och kämpade upp på mage sträckte huvudet upp mot taket...detta gjorde han hela tiden med ca 5 minuters mellanrum.
Stannade upp för att titta på honom nån halv minut, bestämde mig sen för att ringa pappa...detta skulle han inte behöva lida igenom.
Väckte pappa som ringde vetrinären, han skulle komma med en gång. Ja ringde Lisa, hon skulle komma på stört...sakta gick jag in för att klä på mig lite mer kläder och berätta för Hans vad som hände...kort därefter kom pappa och mamma och till sist även Lisa...
Vetrinären kom, började dra upp medlet i spruta, rakade honom på halsen och fick tillslut hittat en blodåder...sprutade in medlet och bara sekunder därefter drog han sitt sista andetag...allt blev lugnt, vi grät och Lukas fick frid, sakta sakta blev hans ansikte som normalt igen, spänningarna försvann...jag gick fram för att stänga igen hans öga, och fick då se att det inte var nån skillnad på hur ögat såg ut nu och hur det såg ut innan...han var verkligen blind...stackars häst, måste vart därför han var så svettig...han varken såg eller hörde sina kompisar, och det var säkert därför han inte sökte sig till oss som alla andra hästarna gjort...stackars lille Lukas...då visste jag att det var rätt beslut jag tagit...att avliva honom just där och då.

Stannade kvar länge där ute, ja å Lisa pratade om allt å inget...man väntade liksom hela tiden på att man skulle få se nåt livstecken...ögat lurade en hela tiden till att man trodde han andades...tillslut gick jag in och somnade oroligt oroligt...

Lukas f: 19940607 (samma dag som Noah) D: 20081007

Han blev exakt 14 år och 4 månader...

Lukas, som vi såg födas uppe i hagen vid mammas å pappas hus, som var utbrytarkungen nummer 1,vi hade sånt sjå att hålla honom i rätt hage, som fick betäckt Lolita (sin halvsyster) innan vi fick kastrerat honom. Som var en sån underbar häst att rida, lyhörd, lättarbetad, busig, lite jävlaranamma, lättast i benen och den med mest fart i. Så himla roligt jag haft med dig!

Ha de gott så syns vi...

M-J-Ö-L-K...vad blir de???

bont enligt Alvin...haha han e ju för söt! Vi frågar kan du säga M..han säger M, kan du säga J..han säger J osv.. och så frågar vi om han kan säga MJÖLK och han svarar BONT...hihi älskar detta nu när han börjar prata...trodde ju att det skulle lägga sig, det här med att man tycker att allt bara blir roligare och roligare, men...nej, det blir fortfarande roligare hela tiden :-)

Tur man har dom små, nu när mycket annat runt omkring är lite snurrigt, dom ger en många goa skratt..som Noah tex han har hittat sin underläpp, så sitter han å suger in den i munnen och sen släpper med ett ljudligt SMACK! å så ser han jätte förvånad ut när han hör det...ska försöka fota han när han gör detta och lägga ut de, ser skitroligt ut!

Sen har vi kommit på att Noah nog försöker träna för att bli den yngsta bebisen med rutor på magen, för istället för att vila gott gungandes i babysittern så sitter han numer å drar sig framåt och ska suga på dom små nallarna som sitter där fram!

Han har fått smaka på sin första smakis med, inte överdrivet entusiastisk men han gapade iallafall haha... Sötnöt!

Alla goda ting är 3!

Gäller det samma med onda ting?? Hoppas inte det för då vill jag inte veta vad nästa sak blir...det började med Hans...när han blev dålig och nu har jag precis avlivat ena min häst....borde sova men jag har alldeles för mycket tankar som irrar runt...måste få ur mig allt...vet inte hur bara....

Känns som om det varit så mycket nu det sista, när tar de slut??

Sen natt...

..men vad gör man när inspirationen flyger på en!!
Detta blev färdigt nån gång vid två tiden...





Minialbum med små tänkvärda ord i...en gåva till en alldeles speciell vän :-)

Födelesdags kort till svåger Andreas, ett bra kort med tanke på att jag använde det för att skingra tankarna förra veckan ;-)


Dragspelsfack för tex pengar, presentkort osv...

Ni Vackra Barn!

Tänk att ni kom till oss, våra vackra barn!
Kärleken till er är ofantligt stor, den går inte att mäta!
Ni är så vackra, så fridfulla, så ljuvliga!
Söta små pojkar, jag är så glad att ni är "mina"!
/mamma

Arg!

Jag vill lära mig photoshop!! Nu helst...har ju aldrig tiden att sitta å lära mig själv...hade underlättat om jag hade det på svenska med ;-)

Publicerad!

Hej hopp...nu e Hans hemma igen och på väg att bli bättre, idag har vi en Alvin fri dag...hemskt de lät...men en sån då å då e rätt gott, han e ju rätt högljudd...han å alla andra 2 åringar... och Hans behöver vila sitt lilla huvud.


Igentligen skulle vi vart på kalas i Halmstad, hos kusinvitamin Matilda och hennes Paps Andreas, men vi avstod och skickade iväg Alvin med mormor och morfar dit istället, kan ju tänka vad han blir ompysslad!!





Efter allt som hänt hann jag igår kväll när jag lagt alla i familjen (inklusive Hans) sätta mig vid datorn å bara slappa, samtidigt som jag kollade på Idol såklart. Fann då att jag har blivit publicerad!! http://handstamplat.blogspot.com/



Med denna Lo:n



Har länge gått å vägt av å an om jag skulle våga, å så i veckan så såg jag en tävling som jag tyckte passade så perfekt in på denna Lo:n som jag gjort...å så vågade jag!!
Å nu så har man blivit publicerad, riktigt roligt, nu får man se om jag vinner...fast de tror ja inte när man ser alla dom andra mycket finare! Men kul e de iallafall! Kanske de blir fler tävlingar :-)

tjolahopp!

Längtan blev verklighet...men kanske inte riktigt som jag tänkt mig...

Detta har vart ett av mina värsta dygn nånsin, sist jag vart så här orolig var nog när Alvin hade sin krupp och vi åkte in till BKÖ och innan dess var det nog när vi åkte för hämta hem Millan och Håkan efter bilolyckan....



Vet inte ens vart ja ska börja...



Hans e inlagd på Östra sjukhuset, med hjärnhinneinflamation som diagnos, sent igår kväll fick vi reda på att det var virus och inte en bakteriell hjärnhinneinflamation (kändes mycket lättande)



Allt började med att han kom hem tidigare från jobbet, jag tyckte det var roligt men tills var fick jag "ja mår inte bra, ja går å lägger mig, har haft sprängande huvudvärk sen 9 imorse"

Jaha tänkte jag, nu blir vi förkylda igen...



Efter en stund gick jag upp till honom för att säga att jag skulle åka iväg å att om Noah vaknade skulle han ta hand om honom...fick knappt kontakt med honom...trodde det var för att vi hade vart uppe lite med pojkarna natten innan och han var trött...

När jag kom tillbaka, krävdes det 3 hojtningar för att få kontakt med honom, men dum som man e så gick tankarna bara så långt att jag trodde det skulle bli en sjuhelsikes influensa. När jag efter en stund igen kom upp klarade han inte vända sig om på sidan hålla vattenglaset han frågat om och frossade med 39,5 i feber. Usch tänkte jag, hoppas det går över fort han ska ju till Kasinot på fredag. Men samtidigt gnagde nåt i mig...vet inte vad det va..

Gav honom mobilen så han kunde ringa mig för att få kontakt med mig där nere, hade knappt hunnit sätta mig förrän han ringer, ja går upp och han berättar att han spytt, nu blev jag ännu mer misstänksam...sms:a Anna, sa att vi inte kan träffas och berättade varför, hon blev direkt engagerad och frågade mig miljoner frågor som jag skulle ställa till Hans, hon tyckte vi skulle va uppmärksamma på hjärnhinneinflamation. Kom upp till Hans som nu hade nära 40 i feber och frågade massa saker, klämde händer osv...Ringde sjukvårdupplysningen som rådde direkt till 112...oj vad stort...

Ambulansen kom och vi fick komma till akuten i Kungälv, Lisa jobbade..gott...jag "kände" chauffören...alla va jätte snälla men jag tänkte bara att alla skulle sluta koncentrera sig på mig och bry er om Hans!



Sen bar det av med ilfart ner till Östra...har aldrig åkt så fort...170 å blåljus...då e de allvarligt, tänkte jag...men inga sirener då e de inte livshotande (roligt vilka tankar man får när man e i chock)
Blev lagd på isolerat rum med ständig övervakning...klockan var väl runt 3 på natten och dom började få tempen att sluta stiga...dax för mig att dra mig hemåt, det var ju nån som väntade på mat där hemma...men ville inte åka...
Pappa kom och jag fick sovit iallafall 3 timmar innan det var dax att lämna Alvin på dagis, när jag vaknade kändes allt så konstigt, undrade om jag drömt.
Men lappen i fickan med direktnumret till sköterskorna på Hans rum vittnade om att allt faktiskt hänt, senare samma dag började massa sms droppa in, alla ville hjälpa och stötta och hälsa till Hans...kändes så gott...vilka vänner man har! Tack!

Lite lustigt...gick in på Lindex i Stenungsund i tisdags, dom håller på att bygga om och luktar därför lite sterilt, det fick mig att tänka tillbaks på tiden på BB, det luktade så då...plötsligt fick jag ett sug efter en bebis till...eller iallafall den där tiden på BB...längtade tills nästa gång man fick uppleva de...trodde ju inte att den längtan skulle bli verklig så snabbt som dan efter!

Så just nu då...Hans har börjat få feber igen och huvudvärken har kommit tillbaks så att han får komma hem ikväll som det var prat om igår har jag väldigt svårt att tro. Så nu blir det jag å barnen ensamma ikväll...

Oron gnager i mig, framförallt när ja e ensam...som nu när Noah sover å Alvin e på dagis...

jaja får sysselsätta mig med nåt...ett födelsedagskort kanske :-)