Lite roligt att tänka på vad man gjorde/agerade innan/efter barnen...kom på det idag när Hans och jag sa hejdå till varann, längtan flög fram i mig och ville inte igentligen att han skulle åka, innan barnen såg vi alltid till att få så mycket tid tillsammans som möjligt, vi myste, gosade, umgicks...trots att det var det vi gjort i flera dagar i sträck, men fick liksom aldrig nog, och det blev ju inte bättre för det, att skiljas alltså...de där 2-3 dagarna. Idag är det mer en tidsplanering-..."om du ska åka kl 3 så hinner jag ju vara ute i stallet på förmiddagen, så kommer ja in sen så kan du packa ihop dig innnan resan..." idag handlar det mer om att få ihop vardagen med allt som hör till, och lite lättare är det nog att lämna, för man vet ju att efter några dagar kommer han igen, man vet att när han står där på dörrtrappen så kommer han skina fint som en riddare i rustning, för man har längtat, man har njutit av ensamheten men mest längtat...tänk om man visste det när man var 17-18 år...men alla tider har sin charm...men idag så vill ja inte byta tillbaks...inte för en miljon!
Min skinande riddare..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar