Vänskap

Det är konstigt vad man tar åt sig av vissa saker, vissa tider i sitt liv mer, mindre eller inget alls i princip...

Just nu tog jag åt mig, det rann liksom över, kanske på grund av att det hänt en del eller så var det bara dags att reagera...nu gäller det bara att veta vad man ska göra åt det, det är den svåraste biten. Har pratat med två av mina vapendragare och har fått samma svar av dem båda-avsluta. Men två olika lösningar på hur jag skulle kunna avsluta, frågan är vad jag vill...eller det vet jag, det har ja bestämt mig för, nu är det bara att svara på frågan hur jag vill göra detta...

En sak är säker... energitjuvar (tack Anna för det perfekt satta ordet) är verkligen ingen ide att ha som vänner, folk som inte ger, folk som inte erbjuder sig själv...man behöver inte lova guld och gröna skogar utan det räcker med ett enkelt välkomnanade in i dennes liv...men om man inte ens kan ge det...vad är det då att hålla kvar på??

Ärlighet...säger inte att jag är så väldans bra på att ta upp allt i ärlighetens namn...men viljan finns och jag övar mig så gott jag kan, och med de vänner man har en sån relation till, är vänskapen riktigt riktigt fin och just ärlig...

Så jag säger som Emelie-Jag är faktiskt så gammal nu så jag får lov att välja vänner...så då gör jag det också...

..och vad är man rädd för igentligen, så många bra vänner som finns runt omkring mig, så många som kommer att finnas kvar...så många att stötta sitt trötta lilla huvud mot i sådana här motgångar...

NIX dags att avsluta...