Alvin och Noah busar som vanligt med varann, nu är det Noah som kallar Alvin för "Mamma" Alvin försöker febrilt få Noah att förstå att han inte alls är hans mamma. Tillslut pekar han på mig och säger "Noah lyssna på mig!! Där...titta där!! hon har en vit kjol, och en konstig tröja, hon är söt och snällaste!!...det är MAMMA..inte jag-det sista buttert...
Trots att jag nu visserligen har en konstig tröja, så är jag ju väldans söt och snäll enligt min son...det är LYCKA det...och plötsligt så försvinner grubblerierna som fanns för nån timme sen, jag har ju världens gulligaste små knoddar som är mina, bara mina!
1 kommentar:
underbara!
Skicka en kommentar