Detta har vart ett av mina värsta dygn nånsin, sist jag vart så här orolig var nog när Alvin hade sin krupp och vi åkte in till BKÖ och innan dess var det nog när vi åkte för hämta hem Millan och Håkan efter bilolyckan....
Vet inte ens vart ja ska börja...
Hans e inlagd på Östra sjukhuset, med hjärnhinneinflamation som diagnos, sent igår kväll fick vi reda på att det var virus och inte en bakteriell hjärnhinneinflamation (kändes mycket lättande)
Allt började med att han kom hem tidigare från jobbet, jag tyckte det var roligt men tills var fick jag "ja mår inte bra, ja går å lägger mig, har haft sprängande huvudvärk sen 9 imorse"
Jaha tänkte jag, nu blir vi förkylda igen...
Efter en stund gick jag upp till honom för att säga att jag skulle åka iväg å att om Noah vaknade skulle han ta hand om honom...fick knappt kontakt med honom...trodde det var för att vi hade vart uppe lite med pojkarna natten innan och han var trött...
När jag kom tillbaka, krävdes det 3 hojtningar för att få kontakt med honom, men dum som man e så gick tankarna bara så långt att jag trodde det skulle bli en sjuhelsikes influensa. När jag efter en stund igen kom upp klarade han inte vända sig om på sidan hålla vattenglaset han frågat om och frossade med 39,5 i feber. Usch tänkte jag, hoppas det går över fort han ska ju till Kasinot på fredag. Men samtidigt gnagde nåt i mig...vet inte vad det va..
Gav honom mobilen så han kunde ringa mig för att få kontakt med mig där nere, hade knappt hunnit sätta mig förrän han ringer, ja går upp och han berättar att han spytt, nu blev jag ännu mer misstänksam...sms:a Anna, sa att vi inte kan träffas och berättade varför, hon blev direkt engagerad och frågade mig miljoner frågor som jag skulle ställa till Hans, hon tyckte vi skulle va uppmärksamma på hjärnhinneinflamation. Kom upp till Hans som nu hade nära 40 i feber och frågade massa saker, klämde händer osv...Ringde sjukvårdupplysningen som rådde direkt till 112...oj vad stort...
Ambulansen kom och vi fick komma till akuten i Kungälv, Lisa jobbade..gott...jag "kände" chauffören...alla va jätte snälla men jag tänkte bara att alla skulle sluta koncentrera sig på mig och bry er om Hans!
Sen bar det av med ilfart ner till Östra...har aldrig åkt så fort...170 å blåljus...då e de allvarligt, tänkte jag...men inga sirener då e de inte livshotande (roligt vilka tankar man får när man e i chock)
Blev lagd på isolerat rum med ständig övervakning...klockan var väl runt 3 på natten och dom började få tempen att sluta stiga...dax för mig att dra mig hemåt, det var ju nån som väntade på mat där hemma...men ville inte åka...
Pappa kom och jag fick sovit iallafall 3 timmar innan det var dax att lämna Alvin på dagis, när jag vaknade kändes allt så konstigt, undrade om jag drömt.
Men lappen i fickan med direktnumret till sköterskorna på Hans rum vittnade om att allt faktiskt hänt, senare samma dag började massa sms droppa in, alla ville hjälpa och stötta och hälsa till Hans...kändes så gott...vilka vänner man har! Tack!
Lite lustigt...gick in på Lindex i Stenungsund i tisdags, dom håller på att bygga om och luktar därför lite sterilt, det fick mig att tänka tillbaks på tiden på BB, det luktade så då...plötsligt fick jag ett sug efter en bebis till...eller iallafall den där tiden på BB...längtade tills nästa gång man fick uppleva de...trodde ju inte att den längtan skulle bli verklig så snabbt som dan efter!
Så just nu då...Hans har börjat få feber igen och huvudvärken har kommit tillbaks så att han får komma hem ikväll som det var prat om igår har jag väldigt svårt att tro. Så nu blir det jag å barnen ensamma ikväll...
Oron gnager i mig, framförallt när ja e ensam...som nu när Noah sover å Alvin e på dagis...
jaja får sysselsätta mig med nåt...ett födelsedagskort kanske :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar