Ring ambulans!
Min första tanke: har nån ramlat och slagit sig?
Tittar...
Skräcken..
en pojke
grå...blå..livlös...
men gud...
Rusar fram..
..blackout..vad gör man?
..massa känslor, massa tankar...Alvin...Noah..
Då kom det..
..puls..andning..
Massa andra...
..Ilska..gör inte så!!
Då visste jag...
kollar puls igen..ingenting...
lyfter ner på golvet...
vinklar nacken...
...BLÅS!
..förbereder för hjärtkomp...
..långt bakom hör jag: Vi är två sjuksköterskor!
..är inte beredd att lämna..
ser pappan komma...
en lillebror..
får honom i famnen...
detta ska han inte behöva se...
lämnar...
skojar...
skrattar...
busar med lillebror...
Nu kom det någon han kände...
Kollar bort, andas han?
ingenting...
grå...blå...
väntar...
väntar...
tittar bort...
NU! han andas..
ambulansen kommer..
håller upp dörrar...
hjälper...


sen...

Skakningar...
Gråt...
Tankar...
Helt slut!
Ville prata med Hans o Alvin o Noah

Idag...

En undran om vad som hände..
vad som händer idag...
om han lever...
om han fick några skador...

Detta som skulle bli en så rolig dag, bara jag o mina kompisar på ett äventyrs bad, precis som förr...det fick vi i 45 min, sen uppsökte skräcken mig...men jag blev förskonad att det inte var någon av mina pojkar...och det tackar jag gudarna för...