Ja vad ska man säga...

En riktig skit helg...så kan man väl sammanfatta det...

I torsdags efter jobbet så möts jag av chockbeskedet att en släkting till oss har gått bort, bara 55 år gammal...hon kom att betyda mycket för mig för 2 år sedan, då vi satt och vakade över lilla farmor, det blev en sån fin tid trots den speciella situationen man var i, och efter att farmor somnat in var Agneta där med små små ord och fina saker att minnas...

Nu är det vi som sörjer dig, och jag saknar dina små små ord....nu är det upp till oss att minnas...

Helgen som var min jobbhelg, blev därför lång lång lång, dessutom åkte Hans till Malmö igår på utbildning så nu är det tomt...tacksägelse, med jobbiga men ändå fina möten...idag sitter jag här med min förkylning som jag bara gömt undan inom mig, vad gör en förkylning?? men nu kommer tröttheten, orken finns liksom inte...

Dessutom så står det en sjuk häst i hagen och förtjänar mina uppmärksamma tankar, men just nu finns inget jag kan göra för honom, inte förrän på torsdag...bäst att se till att vila för att orka??

Tankarna vandrar vilt och snuddar ständigt och jämnt vid Anders, Viktoria och Anton...