...11 år sedan just idag, så just idag är det 11 år sedan på dagen som Charlotte Perelli (eller snarare Nilsson vid det laget) vann hela klabbet i eurovision finalen i Israel (har ja för mig). Jag då som följt detta sen barnsben hade detta året bestämt mig för att gå på fest istället för att sitta hemma och titta...
och hur kommer jag ihåg detta undrar ni??
Jo för just denna kvällen så träffade jag min första kärlek, mannen i mitt liv, Hans. Just som det var någon som sprang ut på verandan och hojtade att Sverigen hade vunnit den stora finalen, så stod jag och drog in Hans skinndoft från jackan och den där goa parfymen som han hade, i en stor och härligt mysig kram. Det bubblade inom mig, samtidigt som jag var livrädd, lilla jag visste ju inget om sånt här!!
Jag kunde inte bry mig mindre om att hon vunnit den där finalen...
Så beslutet att gå på fest istället för att kolla på eurovison, var ett rätt så klokt val så här i efterhand...
11 år med mannen i mitt liv, som jag som 15 åring träffade och trodde var för bra för att vara sann!
Kärlek!
2 kommentarer:
Jag minns den dagen jag med...fast jag var mest sur för att jag missade när Sverige för en gångs skull vann... haha. Ni är så fina tillsammans! Stor kram till er
Haha Fridis din tont ;-)
Ja visst minns man den kvallen av manga orsaker. Den var inte speciellt vild, men jag tror det var det forsta festen jag gick pa? Och vem kan glomma mina Leia bollar? Asballa ju. Och Katt haren i nasan :-)
Kram till dej Helenis, och Hans.
Det var verkligen ett bra val att ga pa fest istallet!
Skicka en kommentar